Lite pinsam grej från helgen; Jag och Sandra var ensamma hemma hos hennes pojkvän innan alla kom och han var själv på gymmet. När vi dansade runt och lyssnade på gamla Marikolioo låter (fråga inte varför), så blev vihelt säkra på att det var en mördare i huset, och den enda chansen vi hade på att överleva var om vi gömde oss under databordet. Efter ett skräckslaget samtal till några pojkar så var vi inte längre ensamma, men lika rädda för det. Efter att huset hade blivit genomsökt kunde vi börja kvällen och då kändes hela incidenten lite halv pinsam faktiskt. Tur var det bortglömt inte långt efter, något som jag fick betala för dagen därpå.

Låter bilden tala för sig själv;