Jag försöker skriva, fast hur jag än skriver känns det inte rätt och då har jag valt att inte skriva alls. Trist. Jag gillar ju att blogga, att få dela med mig av mitt så icke intressanta liv och funderingar till er. Ja, jag trivs med det. Men när jag väl får tid och sätter mig och loggar in på bloggen så förvinner all motivation igen.

Jag är så trött på mitt liv. På att allt känns så meningslöst och så litet. Jag är en människa som konstant måste ha någon förändring annars går jag ner i en svacka där allt känns fel. Jag vill inte ha ett tråkigt liv, jag vill inte bli fast här i Sverige även fast det är så bekvämt och säkert. Jag vill träffa nya människor och se nya platser. Jag vill uppleva känslan att inte ha några förplikterser eller krav. Men samtidigt är jag så rädd att lämna allt. För jag vet att jag kan åka ifall jag vill. Kan bara dra och komma tillbaka några år senare om jag kände för det. Men just nu är det min feghet för det jag inte vet som hindrar mig.

Och what's up med att alltid vilja ha det man inte kan få? Varför är jag aldrig fucking nöjd? Blir så frustrerad att jag inte kan nöja mig utan måste alltid fortsätta framåt. Dumma dumma Vanessa.

Jaja, nu ska jag iallafall gå och lägga mig och kolla på det senaste avsnittet av Kungarna av Tylösand på Kanal5 play.

PuSHXHSHSjfmslvbsdfhfzölc-

Förövrigt, har ni någonsin hur en tjej som heter Vanessa ser ut osminkad och allmänt låg? Tänkte väl det, så jag var snäll och och förevigade det på bild till er!